Celebert gospelbesök i Vaxholm
Sångaren och låtskrivaren Samuel Ljungbladh är uppvuxen i Umeå. Han fick sin musikaliska skolning i Frälsningsarmén och blev känd för svenska folket när han medverkade vid bröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia med låten Joyful, joyful.
Text: Millan Österberg Foto: Samuel Edsmyr
(Vaxljuset nr 2- 26)
En strålande dag med mycket snö, såväl i Umeå som i Stockholmsområdet,
berättar Samuel över videosamtal att han nyligen är hemkommen från en resa i Kenya med Hoppets stjärna.
– Jag är deras ambassadör sedan 15 år. Den här gången fick jag
möjlighet att ta med familjen på resan berättar Samuel. De har besökt skolor på landsbygden.
– Vi har träffat barn, föräldrar och lärare och sett vilka behov som finns för framtiden. Syftet med resan är att samla information inför mina konserter så att vi kan ha historier att dela med oss av för att nå svenskar när vi kommer
hem. Vi samlar in pengar till en av skolorna. Myndigheterna har beslutat att,
för få bedriva undervisning, måste skolorna ha datorer. Då behöver man köpa in solceller och datorer.
– Det kostar mycket pengar att skicka teknisk utrusning. Svenskar är duktiga att ge när det uppstått en katastrof, att samla ihop saker och ge, men är inte lika pigga på att skänka pengar till utvecklingsprojekt.
Familjen aktiv i FrälsningsarménFöräldrarna Kent och Majken var engagerade i Frälsningsarmén. Samuel berättar att de var musikaliska och sjöng mycket samt att musiken alltid har funnits nära till hands och varit ett naturligt inslag. Samuel spelade piano som liten, i låg- och mellanstadiet.
– Av någon anledning hade vi en konsert på skolan när jag gick i åttan.
Jag och en kompis sjöng två sånger och det var första gången jag sjöng solo. Vi fick bra feedback, efteråt var det flera som hejade i korridoren och vi förstod att vi skulle få jättemycket tjejer. Kärleken till soulmusik uppstod
på en musiklektion när läraren visade filmen The Commitments. Tillsammans med några vänner startade han ett soulband.
– Jag kände genast att det här var något speciellt, något med hela uttrycket
som grep tag i mig. Det handlade inte om att sjunga vackrast. Jag blev förälskad, i glädjen
och i svänget. Det här var en helt annan tradition än den jag växt upp med i Sverige där jag fått möta Gud mer i stillhet. Nu är det fullt ös, jag skrattar, sjunger, svettas. Tänk att också kunna tillbe Gud så här. Samuel har flera musikaliska förebilder, framför allt Kirk Franklin;
en amerikansk gospelmusiker, sångare, låtskrivare och producent.
– Jag älskar soul och gospel, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få jobba ihop med Kirk. Han är en fantastisk låtskrivare, en dirigent i rummet; han styr bandet, publiken, allt, det är otroligt häftigt. Tillsammans med honom sjunger vi med en riktning för att berätta, som en gudstjänst med tillbedjan. I kyrkor i Sverige finns en tendens att gudstjänstsången
har riktningen mellan mig och Gud. Sången blir starkare när den också går mellan oss i rummet. Kirk är otrolig på att få ihop det med människor som inte är traditionellt kyrkliga.
Hustrun Anna är den fasta punkten hemma
Samuel och hustrun Anna har tre döttrar; Vanessa, 18, Kayla, 15 och Kimberly, 13. De samsas kärleksfullt om badrummet - alla bor fortfarande hemma.
– Eftersom jag reser mycket, bär Anna en tung börda hemma i vardagen, och har gjort det sedan barnen var små. Vi har tillsammans ett företag där vi båda är anställda och hon är den fasta punkten hemma. Det här gör vi tillsammans; jag hade inte fungerat utan henne.
Samuel ger i snitt 80 konserter per år, vilket innebär att han reser 100–150 dagar per år, halva året.
– Vi jobbar mycket på distans, samarbetar hur vi ska bygga på det vi gör. Vi pratar mycket, också om hur det har varit, när jag har varit borta, om det har varit tufft hemma, då
får Anna avlasta sig. Jag måste också kunna berätta hur jag har det på resa.
När jag är tillbaka igen går jag upp i att få vara just pappa, och hemma. Ordet Kärlek är för Samuel tudelat.
– Det handlar både om kärlek till min familj, min fru och mina barn, hur vi kan finnas för varandra. Det bygger på en Gud som älskar mig genom allt, vad jag är, vad jag har, i
mina tillkortakommande, i allt jag kan, är jag buren. Lite som känslan av att som barn ha somnat i baksätet i bilen. Mamma och pappa bar mig in. Gud tar hand om mig, jag
känner mig trygg. Samuel skriver låtar utifrån Gud och människan.
– Jag är soulartist i grunden och blev gospelartist. Det finns så mycket glädje och hopp i att vara älskad och sedd och att få del av nåden. Jag fokuserar på de delarna. För 20–25 år sen hamnade jag i ett vägskäl; vilken musik jag ville skriva. Jag valde och bygger mitt liv på det här. Som yngre var det viktigt att framhålla att han inte var en kristen artist, utan en artist som är kristen.
– Inget skulle forma det andra. Men nu när jag har blivit äldre tänker jag strunt samma. Jag jobbar i olika sammanhang, i stora och små rum, och det är alltid jag. En kärleksfull församling Som vuxen ser han tillbaka på uppväxten med föräldrar och storebror aktiva i Frälsningsarmén i Umeå,
– Jag älskar det, fullt av olika sortersmänniskor och känslan av f”år du inte vara med någon annanstans, kom hit.” Det är en otroligt kärleksfull församling. Det är något i grundsynen från William Booth, grundaren; soppa, tvål och frälsning. Först de materiella behoven som
mat och hygien – sen kan du börja prata om evangeliet. Gör saker i rätt ordning. Jag tycker om inriktningen, det sociala patoset. Det har format mig mycket, även som artist. Jag vill dela med mig av glöden, göra att någon kan gå härifrån glad och stärkt inför veckan.
Han känner sorg över ytligheten i värden, där människor främst letar efter en position för att tillfredsställa sig själva. Samuel har flera musikaliska förebilder, framför allt Kirk Franklin;
en amerikansk gospelmusiker, sångare, låtskrivare och producent.
– Jag är tacksam över att ha karriär, en bra familj och uppväxt, jag är rotad i min lilla hemförsamling. När jag kommer dit är jag Kents och Majkens son. Det är viktigt för mig att inte dra mig undan utan vara med där det händer. Jag är inte bättre än andra bara för att
jag sjunger bra. Det handlar inte bara om artistskap, utan främst om ledarskap – som Kirk Franklin; glädje, kärlek, förlåtelse. Samuel är medveten om riskerna med att vara en artist på scenen.
– Rent mänskligt är vi inte skapade för att vara upphöjda, utan för att upphöja någon annan. Vi kan aldrig bli helt uppfyllda av sådant vi gör och skapar. Problemet är om du omger dig med ja-sägare och väjer bort det som är obekvämt. Då blir du ingen bra människa. ag är så glad för familjen och kyrkan. Då håller jag fötterna på marken. Barnen är aktiva i idrotter. Ena dagen håller jag konsert på Cirkus i Stockholm och dagen efter är jag speaker i en iskall ishockeyarena.
Hellre intresserad än intressant
Han avskyr utanförskap och vill att människor ska känna sig sedda och älskade.
– Rädsla skapar ofta utanförskap; att inte våga möta andra människor, oro för social status, problem med andra människor och olika kulturer. Vi är människor med olika behov. Oavsett vilka människor vi möter, är det viktigare vara intresserad än att vara intressant. När jag ska medverka i en konsert någonstans, ska vi också öva, äta, prata och fika tillsammans. Det är
ett förhållningssätt. När mellanbarnet Kayla var -månaderskontroll upptäcktes ett
blåsljud på hjärtat.
– Jag var i Chicago, Anna var hemma. Samma dag som jag landade hade Kayla tagits in akut på sjukhuset i Umeå. Hon opererades sedan i Göteborg, det var en otroligt tuff upplevelse. Jag är så tacksam över Sveriges fantastiska sjukvård. Idag kan hon spela ishockey fem dagar i veckan, hon får sina mediciner. Jag tackar Gud varje dag. Varje år firar vi Kaylas Hjärtdag. Då firar vi livet. Vill vara med och göra världen ljusare Samuel vill vara med och göra välden lite ljusare.– Det försöker jag göra med min livshållning; att se människor. Det här är mitt yrke. Jag har valt att vara folklig, glad, vill sprida glädje, kärlek och få människor att må bra. Han konstaterade redan för flera år sedan att både de som sjunger och de som lyssnar på gospel har blivit allt äldre.
– Jag tror att det hänger ihop med att vårt samhälle dras mot mer individuella uttryck; att
många främst umgås via mobilen och sociala medier. Körsång handlar om att vara tillsammans. Det är två olika vägar. På 1990-talet hade vi en gospelboom, människor
gjorde oftare saker tillsammans då. I Svenska kyrkan i Umeå hade vi för inte så länge sen en gospeldag tillsammans med 200–300 konfirmander. När vi övade sångerna lade jag märke till att ungdomarna inte hade vana av att göra saker i grupp, de kände sig inte trygga med det. På kvällen, vid konserten,kom föräldragenerationen in, de som är uppväxta med detta. De var hängivet engagerade och hos några rann tårarna.
– Vi har ett allmänt samhällsproblem med de unga. Här kan körsång få vara en nyckel; att vara tillsammans, man behöver inte vara bäst, vars och ens medverkan är viktig, som en mosaik. Det är uppenbart för mig, som rör mig i olika sammanhang; både i konserthus
och idrottsföreningar. Det är häftigt med konserter, att vara i ett rum tillsammans, vara nära varandra och dela en upplevelse. I ett sammanhang berättade en kvinna om sitt hjärtproblem. Hennes hjärtslag skulle mätas med en kurva, över tid. På återbesöket frågade
läkaren: Vad gör du på tisdagar kl. 19-20.30? Då sjunger jag i Sollentuna gospel, svarade kvinnan. Det var ett tydligt resultat av mätningen. Fortsätt med det, då mår ditt hjärta
som bäst, sa läkaren.
Guds kärlek är en bön
Samuel är själv aktiv i kyrkan.
– Frågorna om tro och kärlek finns i första rummet, var jag än befinner mig får de ta plats. Ibland kan det ta bort lite av pressen från mig själv. Jag kan försöka vara en bra människa, den som är i mig kan göra skillnad. Guds kärlek är bön, Frälsarkransen, gränslös och
nära, jag är Din, ute på fjället kan jag känna att jag är en del av det, stort och nära på samma gång. Just nu kan världen kännas lite mörk, med klimatförändringar, krig och osäkerheten i världen.
– Då är det viktigt att inte göda rädslan. Media har ett stort ansvar; de trycker till på det som skrämmer, betonar den onödiga utanförskapsbiten. Var och en får vi ta små steg, vara generösa mot varandra. Det behöver inte handla om pengar, men att försöka hjälpa till
där man kan. Att ha den hållningen och vara behövlig för varandra, inte stänga oss för varandra. Det är lätt att vi tänker i svart och vitt, som världen ser ut nu.
Gospelkonsert tillsammans med Vaxholm gospel Den 26 april kommer Samuel till Vaxholm för att hålla en konsert tillsammans med gospelkören.
– Det ser jag fram emot och vi får göra något tillsammans som har tro i centrum, bjuda in människor som kommer för att vara med i kyrkan. Gospel är hoppfullt och glädjerikt, det vill vi förmedla och dela med oss av. Samuel får välja en låt som förmedlar
kärlek.
– Då tar jag A song for you av Donny Hathaway
