I min barndoms jular satt far i gungstolen och läste högt: Thet begaf sig i den tiden at af Kejsar Augusto utgick ett bud at werlden skulle beskattas … Julevangeliet lästes ur Karl XII:s Bibel utgiven 1703 och far ansträngde sig för att uttala orden så ålderdomligt som de var stavade. Jag minns att jag var kluven inför det hela. Å ena sidan kändes det fint att jag var insatt i ett sammanhang som sträckte sig över generationerna; min farmors farfar hade läst ur samma Bibel och nu fick jag lyssna till samma ord. Å andra sidan begrep jag inte mycket av orden och min far hade lite svårt att få flyt i läsningen. I kyrkorna var det vid samma tid översättningen från 1917 som användes. Där var julevangeliet lite mer förståeligt: Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas …
Från hövding till kejserlig legat
Första gången julevangeliet trycktes på svenska var 1526 och då utgick itt bodh från kejsar Augustus. I den översättning vi nyss fått (NT 2026) inleds julevangeliet med: Det hände sig vid denna tiden att det utgick en förordning från kejsar Augustus om att hela världen skulle skattskrivas. En lite kul kuriosa kan vara att Quirinius i översättningen från 1526 var hövding över Syrien, 1917 var han landshövding, 1981 hade han blivit ståthållare, och 2026 har han blivit kejserlig legat.
Jag tror att väldigt många människor i Sverige reagerar med igenkänning på texten om att kejsar Augustus beslutade om en skattskrivning. Oavsett översättning vet nog de flesta också att det är det så kallade julevangeliet som inleds så. Kanske går man aldrig, sällan eller ofta i kyrkan, men under julen söker vi oss tillsammans till julbön, julnattsmässa eller julotta. Kanske kommer vi för att få höra orden om julens innebörd läsas högt och uppleva känslan av att vara insatta i ett sammanhang av generationernas samhörighet. Denna samhörighet är, hur vi än ställer oss till den, kopplad till världens mest spridda bok med påverkan på kultur och politik på alla kontinenter och under flera sekler. Att Bibeln fått sådan spridning och påverkan hör djupast sett samman med att den behandlar en Närvaro av någon större än vad ord kan beskriva.
Bibeln i svensk kultur
Det finns en diskrepans mellan de förhållandevis många människor som på julen ger uttryck för förväntan om att höra igenkännbara ord läsas och beskrivningen av Sverige som ett land utan kunskap om Bibeln. Även om inte alla läser Bibeln varje vecka eller går i kyrkan varje månad så har bibeltexter vävts in i den svenska kulturen. Det ska bli intressant att följa hur den nya översättningen av Nya testamentet kommer att påverka kulturdebatten i olika avseenden. 1981 blev det till exempel rabalder när den barmhärtige samariten blev en barmhärtig samarier. Det undrades upprört om man behövde byta uttrycket hemsamarit till hemsamarier. Det blev istället hemvårdare.
När John Steinbeck skrev Öster om Eden förstod de flesta att han syftade på innehållet i 1 Moseboken kapitel 3 – 4. I den texten berättas om hur Gud stoppar människans åtkomst till paradiset genom att sätta en vakt öster om Eden. När August Strindberg skrev Tjänstekvinnans son förstod många att han syftade på bibeltexten om tjänstekvinnan Hagar som fick en son, Ismael, med Abraham men att de blev utdrivna i öknen och dömdes till utanförskap.
Jesus och Maria
Det är lätt att anta att de dagar är över när svenskarna låter sitt tänkande påverkas av en bibelöversättning. Men jag är inte så säker på att vi ska bortse från Bibelns inverkan på kulturen även i framtiden. Detta gäller inte minst julevangeliet. Där kommer vi nu att få höra att det inte fanns plats för Josef och Maria i rummet för gäster. Något härbärge (eller värdshus) går de inte till.
Jag uppmanar alla till att läsa den nya översättningen av Nya testamentet. (En del kommer att skava. Som att genitivformer har moderniserats så det inte längre är tal om Jesu lärjungar utan Jesus lärjungar.) En oväntad förändring är uttrycket för relationen mellan Jesus och hans mor, Maria, vid bröllopet i Kana. Maria berättar för Jesus att vinet tagit slut. Jesus svarar enligt 1917 års översättning: Låt mig vara, moder. 1981 säger han: Låt mig vara kvinna! Men nu i 2026 års översättning säger han: Vad har du och jag med det att göra? Det som tidigare uppfattats som ett avståndstagande har nu blivit inkluderande.
Tyvärr får vi även i fortsättningen höra Petrus svara Jesus med orden: Herre du vet att jag har dig kär. Vem uttrycker sig så på modern svenska? Men fortfarande kan vi i alla fall läsa att vi ska älska vår nästa och att nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
/Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift