Bilden visar en vit text på en blå himmel med moln. Texten är: Be inte för Guds skull.
Lyssna

Be inte för Guds skull

Be för din egen skull. För att det ett av få samtal där du får prata helt ohämmat om ditt liv som det faktiskt är. Utan att behöva avbryta, ställa frågor tillbaka, eller säga “aja, men nog om mig”.

Att be kanske låter som något från en annan tid. Något högtidligt, religiöst och ganska långt från livet som ung idag.

Men tänk efter.

Hur många gånger har du legat vaken och grubblat över framtiden? Undrat om du kommer in på utbildningen du vill gå. Oroat dig för en kompis. Hoppats att någon ska skicka ett meddelande. Önskat att ångesten ska släppa. Bett om att något ska lösa sig.

Vi bär alla på tankar, rädslor, drömmar och frågor. Ofta försöker vi få plats med dem i samtal med vänner, i chattar eller på sociala medier. Ändå försöker vi ständigt att inte prata för mycket om oss själva, eftersom vi vet hur tröttsamt det är med någon som gör det. Men hur ofta får du faktiskt prata klart? Hur ofta får samtalet stanna kvar hos dig utan att det snabbt går vidare till någon annans historia?

I kyrkan finns ett rum för just det. Med Gud får du prata klart. Här får du prata om det som är viktigt för dig. Om det som känns tungt, svårt, stort eller hoppfullt. Du behöver inte komma med färdiga svar eller rätt ord. Du behöver inte skynda dig vidare.

Du får stanna kvar i din egen berättelse. Utan att behöva säga: "Aja, men nog om mig." Äntligen ett samtal där allt handlar om dig.

För Gud lyssnar. På allt.